Apparater som speglar sin tid
När du ser en TV eller lyssnar på en radio... vad ser du då? Vad är det som gör att just den apparaten fått just den formen eller just den färgen? Design är både en samhälls- och tidsspegel. Och självklart så syns detta extra tydligt på så utpräglade konsumentprodukter som till exempel radio- och tv-apparater. Här på Forum Dalénum har vi samlat 100-tals olika objekt som vart och ett är ett spännande nedslag i 50- och 60-talets design- och teknikhistoria. Och naturligtvis har vi koncentrerat oss på produkter från AGA...

Anarki på AGA?
Att AGA alltid varit karakteriserat av innovations- och experimentlusta är mycket märkbart. Fjärrkontroll (med sladd), sensorer som anpassar bilden efter omgivande ljus är exempel på två av AGAs intressanta tekniska påhitt från 50-talet och de var även en pionjär inom färgTV (redan 1952 faktiskt). Filosofie doktor Kalle Westberg, vid ekonomisk-historiska institutionen på Stockholms universitet, har skrivit en avhandling "Var optimist! AGAs innovativa verksamhet 1904-1959" varifrån följande stycke är hämtat: "AGAs innovationsverksamhet karaktäriseras av ett konstant experimenterande. Ett stort ansvar låg hos ingenjörerna som upplevde arbetet som en lekstuga där man lätt fick ledningens stöd för nya idéer. Framgången beror till stor del på ingenjörernas skicklighet. Det var inte ledningen som dikterade villkoren. Det säger något om hur teknikutvecklingsandan var på AGA, det fanns en vilja att vara innovativ. Man får intrycket av att AGA verkligen trodde att världen kunde göras till en bättre plats med hjälp av ny teknik."

50- och 60-talet, formgivning som förändrade Sverige
År 1919 publicerade Svenska Slöjdföreningen (idag Svensk Form) manifestet Vackrare Vardagsvara som en del i deras ambition att förändra världen med enkelhet och skönhet, humanism samt demokratiska ideal. Tanken var att ett målmedvetet samarbete mellan skapande konstnärer och konstindustrins ingenjörer skulle förädla bruksvarornas kvalitet och form för att därigenom höja den allmänna smaken. I kölvattnet på detta uppstod på 30-talet en designstil som fick namnet ”Swedish Modern” (eller "Scandinavian Modern" om man vill vara något mindre chauvinistisk) (eller till och med "Danish Modern" i allra värsta fall)) som blev en stark och långvarig inspirationskälla. Ledord för "Swedish Modern" var funktionalism, kvalitet samt nytta. Och detta kombinerades med elegans, strikthet och organiska former - ofta i metall och i naturliga träslag, korg eller skinn. En annan dåtida strömning med samma bakgrund och ideal var funktionalismen vars förespråkare menade att den pågående folkökningen, urbaniseringen, globaliseringen och framför allt industrialisering och stordrift skulle skapa en helt ny värld. Och att hemtrevnad skulle skapas genom ordning och ändamålsenlighet. Störst inflytande hade "Swedish Modern" under 50-talet; ett decennium med stark framtidstro, god ekonomi, hög konsumtion och stark innovationskraft. Fabrikerna producerade för fullt, svenska folket läste kvällskurser på korrespondensinstitut och de svenska storbolagen växte sig stora. Men, detta var också ett decennium då rökning och radioaktivitet fortfarande var helt ofarligt.

Design gjord av arkitekter, silversmeder, ingenjörer, konstnärer med mera
Design är en naturlig del av företagskulturen. För AGAs del innebar det att man förlitade sig på egen utveckling, samtidigt som man också sökte nya vägar. Vid formgivningen av hemelektronikapparater engagerades därför många både anställda och externa formgivare och att man prövade annorlunda lösningar, som ibland kostade mycket och gav liten utdelning på marknaden. Bland formgivarna kan nämnas Jan Ostwald (ursprungligen silversmed, Bengt Gullberg formgivare till Prisma och Mobil, skulptören Göran Lange och formgivarna Bengt Jansson, Jenö Debröczy samt Uno Berggren (även känd som framgångsrik fågelfotograf). Flera av AGAs produkter utformades av konstruktörerna: ingenjörerna Gösta Larsson, Jörgen Stannow och Karl Kruse. Och i åtminstone ett fall var även en amerikansk formgivare John A MacDonald engagerad. Utan tvekan var det hos AGA som den svenska formgivningstraditionen utvecklades längst med enkla, rena former i trä. Som kuriosa kan nämnas att man på 50-talet även exporterade lyxiga och rikt utsmyckade radioapparater till Förenade Arabemiraten.

En till radioindustrin knuten grupp av formgivare började framträda först i slutet av 50- och början av 60-talet. De flesta av den första generationens professionella formgivare var silversmeder utbildade på Konstfack. Arkitekterna fortsatte att spela en viktig roll även efter det. År 1957 ritade arkitekt Bengt Gullberg den exklusiva TV-apparaten Prisma för AGA omkring 1957 (bild ovan till höger). Den blev mycket uppmärksammad men sålde aldrig i några nämnvärda tal. På grund av den okonventionella formen och den därmed förbundna okonventionella konstruktionen var den dyr att tillverka. Och den fick också snabbt rykte om sig att vara opålitlig. Att den av handlarna döptes om till "hörn-TV" hjälpte inte. Smeknamnet "Loket" ledde tyvärr inte det heller till någon försäljningsökning. Samma sak skedde senare när den mycket mångsidige konstnären Stig Lindberg ritade hemelektronikapparater för Luma. "Pigtittaren" (bild till vänster) från slutet av 50-talet uppmärksammades stort för den annorlunda designen men resulterade mest i häpnadsväckande ekonomiska förluster. Samtdigt fyllde de dock den viktiga funktionen att skapa uppmärksamhet kring det egna varumärket.

1953 tillverkades denna lätt rundade reseradio av AGA (bild ovan till vänster). Denna kombinerade nät- och batteriradio hade goda prestanda och var en föregångare till 60-talets populära transistoriserade bärbara "bordsradioapparater" och tillverkades under flera år i ett antal olika utföranden. Ingenjör Gösta Larson, låg inte bara bakom tekniken utan var även formgivaren, vilket inte var ovanligt på den tiden. Dessutom blev han fotomodell när det gjordes radioreklam i tidningen - det är han som står till höger och håller apparaten i handen medan kvinnan beundrande ser på. Tilläggas kan att "trots den stora batteriekonomin är ljudstyrkan stor, mycket beroende på den moderna ovala högtalaren med extra kraftig magnet" - om man får tro annonstexten i alla fall.

År 1957 ritade Bengt Jansson en smäcker skapelse (bild till vänster) som även innehöll många tekniska nyheter. Och visst kan man dessutom ana en smula inspiration från Nisse Strinnings stringmöbler som lanserades 1953. Att AGA förstod vikten av formgivning som försäljningsargument illustreras också av att många av radiomodellerna fanns i olika formspråk - men med samma teknik bakom - för att tilltala olika målgrupper.

Att AGAs formspråk var uttänkt syns också i texten hämtad från en AGA broschyr från 1961; "En snygg och rationellt uppbyggd liten radio med goda mottagningsegenskaper", "Mycket elegant är denna strikt formgivna apparat... Modern och ren i linjerna... ". Tilläggas kan att alla AGAs radioapparater enligt samma broschyr var "...fulländade kvalitetsprodukter, skapade för er fritidstrivsel." och att "På den svenska TV-marknaden är det endast kvalitet och smakfull design som i längden kan hävda sig - som i kombination med en effektiv serviceorganisation ger nöjda kunder och ökad efterfrågan.

Andra ingenjörsritade verk var AGAs serie av läderklädda batteri- och nätdrivna transistorradior med formgivning av Jörgen Stannow (bild till höger). Fakta i detta stycke är hämtade från Svensk Industridesign, en 1900-tals historia.

Vad hände sedan?
Mot slutet av 60-talet så uppstod många revolutioner världen runt, och en av dem skedde inom radio- och tv-formgivning. Modet och musiken genomgick en enorm förändring och för kanske första gången blev en ungdomskultur den stilbildande i alla läger. Även om de konservativa, mörka trämöblerna fortfarande behöll en populär plats de svenska vardagsrummen så fick den kraftig konkurrens från trendigare, tekniskt inspirerad amerikansk/japansk formgivning - i plast eller metall med många knappar. Mot slutet av 70-talet var de svensktillverkade apparaterna utkonkurrerade av billiga, kantiga japanska apparater i svart och krom. Den sista stora, Luxor, lade ned 1981. Och AGA hade sålt sina konsumentprodukterna inom radio- och TV till Svenska Philips redan 1971.

En intressant fotnot är dock att i slutet av 1980-talet började man i Sydostasien att lönsamt producera en exakt kopia av den Luxormottagare som utvecklats och sålts i Sverige nästan 10 år tidigare. Ett litet bevis på att även om design samt teknik är rätt så finns det många andra faktorer som också avgör hur framgångsrik en produkt blir. Att AGAs hemelektronikdivision inte gav vinst anses idag i hög grad ha berott på en kombination av bristande marknadsföring och dålig kontakt med försäljarledet. Därtill var den kraftiga asiatiska prispressen naturligtvis en viktig faktor. Men, som alltid så är resultatet en summa av alla detaljer, både de små och de stora.

För AGA varade konsumentelektronikepoken i totalt närmare 50 år. Apparaterna från AGA samt Luma i artikeln samt många, många flera går att titta och känna på när du besöker Forum Dalénum, vår utställningslokal på Dalénum. Alla apparater, broschyrer och andra tidstypiska objekt både en historisk nostalgikick och en stark längtan efter 50- och 60-talets framtid. En hyllning till alla de ingenjörer, tekniker och formgivare som skapade dessa fantastiska saker. Hjärtligt välkomna till Forum Dalénum!